Trästadsseminarium Berättelsernas stad – vad gatorna minns gick av stapeln 5-6. maj i Borgå, Finland. Evenemanget var bland de första seminarierna som inbjöd deltagare till en stad efter en lång period av pandemirelaterade restriktioner. Närmare hundra deltagare från olika delar av Norden träffades i Konstfabriken och på Kulturhuset Grand under två dagar och vidare tog man sig ut på guidade turer längs stadens gator till fots och på cykel. Seminariet avslutades med en guidad busstur till staden Lovisa där man bekantade sig med den bevarade trästadsmiljön och hur Lovisabor öppnar sina dörrar för alla som vill se hur man bor och lever mitt i en kulturhistorisk skatt.

 

Syftet med seminariet var att förstärka vårt nätverk och denna gång dela erfarenheter kring hur berättelser påverkar vårt sett att tolka, värdera och uppleva trästaden. Vilka är berättelserna och varför är berättelser viktiga med tanke på bevarandet och utvecklandet av trästaden?

 

Det personliga perspektivet kring frågan varför vissa platser, miljöer och byggnader upplevs så värdefulla kan ha stor betydelse för beslutsfattning och den allmänna opinionen i sammanhang som gäller stadsplanering och -utveckling. Detta gäller även om platserna och objekten kanske inte alltid uppfyller alla byggnadskonstnärliga kriterier. Genom berättelser kan vi bredda vår uppfattning om relationen mellan människor och stadsrum. Relationen berättar ibland om något så stort som identitet men den kan även ligga som botten för en djupare värdegrund. Under seminariet fick deltagare höra yrkesmänniskor från olika branscher tala om sin relation till trästaden. Berättelserna varvades med nya forskningsresultat kring tex. hållbar utveckling och människans beteende i det offentliga stadsrummet.

 

Filmregissören Klaus Härös filmer kännetecknas av att berättelsen är starkt bunden till miljön som syns på filmduken. I sin keynote berättade Klaus att innan han hittat huvudinspelningsplatser så är han lika vilsen som han vore utan skådespelare. Och vidare att när han väl hittat miljöer som fungerar för berättelsen så har han strävat att bearbeta manuset så att det verkligen sitter i dessa miljöer. Restaureringsmålningsmästare Airi Kallio berättade att hon endast jobbar i miljöer som hon älskar och värdesätter. Innan hon öppnar ett café eller en restaurang i trästaden vill hon veta allt om byggnaden och därefter utföra arbeten som vilar på trästadens arv och för berättelsen vidare. Trästadens samlingslokaler har genom tiderna lockat till kreativt tänkande och diskussion om stadens framtid. Att på ett hållbart sätt rusta upp en byggnad för caféverksamhet skapar förutsättningar för att trästadens invånare även framöver samlas för att dela med sig åsikter och berättelser.

 

Arkitekten Iida Kalakoski berättade om vad kanoniseringen av den nordiska trästaden betytt och vilka nya frågor vi står inför idag. Kalakoski menar att vi ständigt måste utmana vårt kunnande och tex. kunna argumentera för klimatarbete även i trästaden. I en föreläsning om den vanliga, nordiska trästaden och dess egen berättelse, alltså om hur den ser på sin historia och om hur den vill uppfattas i framtiden, lyfte Hans Sandström, arkitekt och en av initiativtagarna till nätverket, fram vidare tolkningar kring kanoniseringen. Det handlar i grund om strävan efter livskvalitet, att sätta människan och hennes behov och önskemål i första rum. Förändringar i vår värdegrund och de krafter och engagemang som har skapat vårt trästadsnätverk har sedan öppnat ögonen för trästadens kvaliteter. I ljuset av vad vi idag vet om klimatförändring och hållbar utveckling kunde man säga att trästadens förespråkare var före sin tid.     

 

Nätverket Den nordiska trästaden ser en framtid full av nya berättelser som utspelar sig i våra städer. Alla är välkomna med att berätta sin historia och bidra till att vi tar väl hand om våra trästäder och människorna som bor och verkar där!

 

Sammanfattat av Dan Mollgren, med bilder av Hans Sandström